Inför AIK FF:s årsmöte

I efterspelet till förra höstens turbulens i samband med FF:s och AB:s katastrofala hantering av Rikard Norling-affären beskyllde en del röster de aktiva supportrarna att ha agerat odemokratiskt för att man bedrivit opinionsarbete och genomfört högljudda läktarprotester. Man skulle tydligen sitta ner och hålla tyst de 364 dagarna på året då det inte var årsmöte. Nåväl, på måndag är det just dags för AIK FF:s årsmöte, början på återuppväckandet av föreningsdemokratin och dess styrka, som antingen fallit i glömska, eller till och med ännu inte upptäckts hos många supportrar. Detta är något som FF:s styrelse heller inte gör så mycket för att förändra, trots att deras uppgift är: ”särskilt […]att planera, leda, fördela och stimulera arbetet inom AIK Fotboll”.

Det är helt enkelt upp till oss. 
 

Vi har dock redan sett starten på ett större och mer organiserat engagemang; förra årets bojkotter, protester, möten, kampanjer och debattartiklar visar på att AIK:s, men även svensk supporterkultur som helhet, är på frammarsch. Och det har fortsatt i år: På Svensk Fotbollssupporterunions (SFSU) årsmöte tidigare i år deklarerade samtliga supporterrepresentanter att arbetet för att behålla 51 procentsregeln och rätten till inflytande borde vara det högst prioriterade. Även de nyligen genomförda och välbesökta årsmötena med inlämnade motioner om ståplats, säkerhetsarbete på arenan, pyroteknik och 51-procentsregeln i klubbar som Örgryte, Elfsborg, Hammarby och Djurgården, med flera, visar att det håller på att hända något i Supportersverige. 
 

En av de främsta orsakerna till att det blivit så mycket debatt och så många aktioner under det gångna året är just att engagemanget har börjat breddas, fler inser värdet i medlemskapet och nödvändigheten att engagera sig i sin klubb. Medlemskapet och årsmötet, tillsammans med traditionell opnionsbildning och läktarprotester, är nyckeln till att slippa bli behandlad illa och se sin klubb misskötas. Det frö till ett ökat engagemang som såtts under 2008 kommer förhoppnigsvis bidra till ett starkare AIK och ett mycket större intresse för klubbars demokratiska processer. Det ser vi tydliga exempel på om man ser motionerna som kommit in till AIK:s årsmöte.
 

Motionerna handlar om rätten till varje enskild klubbs rätt att utforma ståplats som man önskar, att AIK Fotboll ska verka för att kunna använda pyroteknik på ett säkert sätt, om att stärka supportinflytandet och bättra informationen från Svensk Elitfoboll (SEF) och att AIK också ska verka för att motverka paragrafen i Elitmanualen som föranlett bortaresebojkotten. En annan handlar om att öka AIK:s upptagningsområden till att även gälla innerstan och stärka och utnyttja AIK:s historiska Stockholmstillhörighet. Alla dessa är viktiga och bra motioner som årsmötet bör ta ställning kring och inte bara som AIK FF:s styrelse föreslår i många fall; att bara skicka vidare dom till andra håll.

 

Men den viktigaste frågan, som tre stycken inlämnade motioner handlar om, måste ändå sägas vara 51-procentsregeln, som är en förutsättning för att vi ens ska få chansen att påverka i andra frågor. Försvarar vi inte den kommer vi heller inte ha något inflytande i andra viktiga frågor. Det vore ett hårt slag mot svensk fotboll och dess supporterkultur att inte försvara 51-procentsregeln och nu dra undan mattan för detta engagemang som håller på att växa fram.

AIK FF:s styrelse föreslår att passa vidare alla tre motioner om 51-procentsregeln till huvudstyrelsen, och det är något som också bör göras, det är viktigt att hela AIK diskuterar frågan. Men det ska inte behöva betyda att årsmötet gör det utan att ha tagit ställning först. Faktum är att om vi inte uppdrar AIK FF och AIK Fotboll AB att motverka SvFF:s förslag om att avskaffa 51-procentsregeln på nationell nivå så innebär ju det att SvFF tar ställning åt oss. Vi kan inte utan vidare låter vårat specialidrottsförbund stå oemotsagda med en motion som i allra högsta grad kommer påverka AIK!

Det här handlar inte om rätten till självbestämmandet i sig för SvFF. Det är totalt motsägelsefullt att SvFF vill slopa 51-procentsspärren som del av ett korståg för klubbars ”självbestämmanderätt”, när man till exempel samtidigt beslutat att i regelverket begränsa antalet ståplatser på ett nationellt plan till år 2014. Det handlar snarare om att man vill leda in svensk fotboll på en väg där större konkurrenskraft hägrar, men mindre inflytande och deltagande väntar. Just det som svensk fotboll behöver mer av vill man strypa, för att blundandes vandra ut från sportens värld och in i upplevelseindustrins värld.
I den världen är det bisarra norm och där kan företag kan köpa upp ett lag, radera dess historia, ändra dess klubbfärger och ändra namnet på klubben till sitt företagsnamn. Där kan Premier League-lag ostört diskutera att på NHL-manér flytta hemmamatcher utanför Storbritanniens gränser, för att öka exponeringen och jaga marknadsandelar på den lukrativa asiatiska marknaden. I den världen sviker man sina genuina supportrar. Precis som förvisningen av de stora skaror supportrar från arenorna in till pubarnas tv-apparater som tidigare skett i England. Allt detta för att få en mer lydig och köpstark publik. Ja, så bisarrt har det normala i fotbollen blivit att man förra året i en viss västsvensk stad plötsligt föreslog att, frivilligt, radera sammanlagt 300 år av historia och 16 SM-titlar, allt för att skapa en mer ”konkurrenskraftig” klubb. Vilket svek mot de eldsjälar som under historien byggt upp dessa idrottsföreningar! Det lyckliga slutet på det sista exemplet är dock viktigt att komma ihåg:

”Efter massivt motstånd från supportergrupperna och andra intressegrupper ansåg styrelsen för Örgryte IS, med Mats Rydhede i spetsen, det lika bra att blåsa av diskussionerna.”
 
Därför bör AIK Fotboll göra sitt yttersta och föregå med gott exempel genom att ta sin del av ansvaret för svensk fotboll, precis som vi AIK-supportrar alltid stått i främsta ledet i kampen för supporterkulturen i Sverige. Det handlar inte om att vi ska sätta oss över andra klubbars självbestämmande. Det handlar om att ta ett ansvar som SvFF i nuläget inte gör. Svensk fotboll bör utvecklas – ja, men åt vilket håll? Ska vi röra oss mot de ”förebilder” som finns i Europa med skyhöga biljettpriser, noll supporterinflytande, tysta arenor, förbud mot flaggor och banderoller, eller ska vi välja en egen, mer värdig väg – där vi på köpet bibehåller demokratiskt styrda klubbar?

UEFA skriver så här i sin rapport ”Vision Europe (the direction and development of European football over the next decade)” från 2005:

”Vi lever i en annan verklighet än den i en idealisk värld, men vi bör vara ärliga och öppna med vår vision om vad en sådan värld skulle innebära.
I en idealisk värld skulle:
-Alla klubbar vara uppbyggda och drivas så att sportslig framgång alltid kommer före ekonomisk framgång.
-Alla klubbar vara kontrollerade och styrda av sina medlemmar i enlighet med demokratiska principer.”
 
Vi har alltså redan idag en utformning som säkrar en av de viktigaste principerna i en idealisk värld för fotbollen, nämligen medlemsägda och demokratiskt styrda klubbar! Det ger oss därmed två alternativ: antingen röra oss bort från idealvärlden eller stanna kvar i den – och då även få möjligheten till att vara med utveckla och förbättra fotbollen. Om nu någon behöver betänketid för att välja mellan de två alternativen så har ni till måndag på er. Vi ses på årsmötet.

Måndag 16 mars
Restaurang Råsunda kl 18.30 (registreringen öppnar 17.30)