Tifoögonblick: Det sista tifot på Råsunda – en hyllning

DSC_1810

Nedan följer ett utdrag från vårt fanzine Min Enda Ståplats, nummer 1, 2013.

Under sista säsongen på Råsunda var samtliga tifon tillägnade vår kära fotbollsstadion och budskapen tog vi mestadels från sånger som handlar om Råsunda. Men redan på försäsongen ställde vi oss frågan hur vi skulle kunna avsluta det hela med ett budskap värdigt nog. Då undertecknad tog på sig uppgiften att forma detta tifo kände jag en extra stor press. Under hela säsongen gick jag bärandes på känslor om hur betydelsefullt Råsunda varit för mig personligen, känslor sprungna ur AIK:s historia och känslor som andra AIK:are förmedlat på olika sätt. Känslor som skulle sättas på pränt i ett simpelt tifo! Det finns så många historier från Råsunda, så många hjältar och så mycket att hylla och minnas. Det gnagde i mig och jag tänkte många gånger: ”Nej, det går inte, jag skiter i det här, det går inte att skriva en bok på läktaren. Det går inte att göra ett tifo värdigt Råsunda Fotbollstadion.” De som under säsongens gång frågade hur det går med planeringen fick oftast svaret: ”Jag har en idé, men jag vill inte tänka på den matchen över huvud taget just nu.” För det var ett faktum; vem fan ville tänka på den sista dagen?

Hösten började närma sig och Europamatcher på bortaplan, mindre tifon på hemmaplan samt det sista derbyt hade stulit mycket tid och energi. I slutet på september började paniken infinna sig, trots en välkommen förlängning av säsongen, och jag kände att nu måste det här genomföras. Beställningar måste hinna göras och allt måste hinnas tillverkas. Jag ögnade igenom de olika budskapen jag skrivit upp under sömnlösa nätter och som hämtats från bollande med mina närmsta vänner. Min tifoidé var på det stora hela klar redan under våren. Tanken var hela tiden att Råsunda skulle skänkas till våra avlidna AIK-hjältar uppe i himlen och att förmedla känslan om att borgen för all framtid väntar där på oss när vi dör. Men att komma på en passande text till detta och att försöka hålla det kort kändes smått omöjligt. Tillslut kändes en text som jag tidigare tvekat på, efter några små justeringar mer självklar än någonsin:
LEGENDEN OM RÅSUNDA FÖREVIGAD MED TIDEN – NÄR SVARTGULA SJÄLAR TAR VID I HIMLEN
Känslan om att efter döden få stå tillsammans med AIK:are på Råsunda igen och titta på en drömelva bestående av gamla hjältar tänker jag fortsätta fantisera om. Det är ett sätt att tackla saknaden på.

Men vilka bortgångna AIK-hjältar skulle få äran att ta emot Råsunda i tifot? Jag valde betydelsefulla ledare och spelare som spelat på Råsunda:
Den första och självklara var AIK:s grundare Isidor Behrens (1868-1951) som hann se många AIK-matcher på Råsunda under ålderns höst.
Rudolf ”Putte” Kock (1901-1979) var nästa självklara val då han är en av de största av ledare och profiler som AIK har haft.
En mindre omtalad herre men den kanske enskilt viktigaste personen i klubbens historia är Birger Nilsson (1885-1941). Han var klubbledaren som redde upp ekonomin och räddade hela klubben 1928-29 då AIK höll på att gå i konkurs och försvinna. Han vände det miserabla läget och möjliggjorde att AIK blev det mest framgångsrika fotbollslaget i Sverige på 30-talet och var med det ytterst involverad i flytten från Olympiastadion till Råsunda.
Bland spelare valde jag först och främst Henry ”Garvis” Carlsson (1917-1999) som spelade i AIK och landslaget under 40-talet, den främste målskytten på Råsunda genom tiderna med sina 60 mål i AIK och 8 i blågult.
Sune ”Mona-Lisa” Andersson (1921-2002) spelade i AIK 1946-50 och var en riktig Smokinglirare och en av de största spelarna i AIK. Dessutom hette han Isidor i mellannamn.
AIK:s störste målvakt genom tiderna Gurra Sjöberg (1913-2003) var given då han har spelat flest allsvenska matcher (321 st) för AIK när han vaktade målet 1932-50 vilket även innebär att han haft längst karriär i AIK, den enda klubben han representerade som spelare, och spelat flest matcher på Fotbollstadion.

Porträtt på hjältarna skulle målas och därmed satte tifofixandet full fart i oktober månad och det var tifofix i BA-lokalen i stort sett varje dag i en och en halv månad framåt. Förutom spelarna skulle en banderoll målas, Råsunda skissas på tyg, plastbokstäver och silhuett av området runt Råsunda skulle klippas ut och läggas i påsar. Allt pusslades sedan ihop med mängder av tejp, lim, rep och snören under en nästan 20 timmar lång lördag av runt 50 tappra tifofixare i Solnahallen där även den detaljerade Råsundamålningen målades.

Själva utläggningen på Råsunda skedde bara fem timmar efter att vi lämnat Solnahallen. Det mest omfattande tifot i AIK-Tifos historia skulle ut på läktaren under söndagen och måndagen var det tänkt. Men på måndagen skulle SVT spela in något till dokumentären om Råsunda, så vi fick inte tillträde då fick vi veta på söndagen. Istället fixade AIK så att vi fick tillgång tisdagen, som egentligen är emot UEFA:s regler. I BA-lokalen tillverkades tusentals flaggor och på ett tryckeri i trakterna pressades 8000 infoblad fram under måndagen. Allt var oerhört stressigt och efter hårt arbete lämnade vi sent på tisdagkvällen förberedelserna för att invänta matchdagen.

Efter hårt blåsväder och regn under onsdag och natten till torsdag fick jag på matchdagsmorgonen ett MMS från SLO-Tobbe där han visade en bild på Norra. Den delen av tifot som var uppe på fonden hade blåst över räcket och stod som segel! Ett par av oss lämnade omedelbart jobb och skola för att så fort som möjligt ta oss till Råsunda, där vi egentligen inte fick vistas för UEFA. Uppe på fonden hade i princip allting blåst sönder! AIK-hjältarna hade släppt från plasten de skulle hissas upp med, solstrålarna hade slitits sönder på flera ställen och allt var en enda ihoptvinnad röra, ett pussel som verkade omöjligt att få ihop. Men inte kunde vi ge upp en av de viktigaste delarna i det viktigaste tifot någonsin! Ett tiotal personer kämpade hela matchdagen fram till 17-tiden med att i iskallt regn och blåst försöka torka av väta från plasten och tejpa om på nytt. Tid som man egentligen hade velat spendera på öl och den sedvanliga matchuppladdningen för en sista gång. Frågetecknen om ifall tifot skulle lyckas blev dessutom än större än de redan hade varit.

Väl innan match placerade närmare 80 personer ut sig för olika uppgifter i tifot. Den ovanliga Euro League-inmarschen försvårade kommunikationen som annars brukar baseras på Åh vi e AIK. Det var dessutom trångt som fan uppe längs fondräcket där de som skulle släppa ner jättebanderollerna huserade och det var kanske det enda momentet som gjorde att tifot inte blev fulländat. Bytet från ark till flaggor nere på Norra nedre klaffade inte helt perfekt med bytet av jättebanderoll. Men trots detta måste man säga att det hela blev väldigt lyckat, särskilt med tanke på all stress och alla hinder längs vägen i tifofixandet!

Vi i AIK-Tifo är aldrig helt nöjda, men den enorma uppskattning som AIK:are visar i efterhand är det som är det viktiga i slutändan. Alla vi som som ställt upp, planerat, förberett och arbetat med detta tifo under vägens gång kan bara tacka och ta emot och känna oss stolta!

Råsunda – för evigt i våra hjärtan!

————————————————————————————-

Saknar du nummer 3 och 4 av Min Enda Ståplats? Vi har några exemplar över av dessa och eftersom det är tomt med matcher ett tag framöver går det bra att beställa dem över post. Pris är 20 kr + porto per exemplar. Maila din beställning och adress till fanzine.solinvictus@gmail.com för att få betalningsuppgifter. Sista betalningsdatum är 15 december, vilket också är det datum fanzinen skickas.