Den lögnaktiga poliskåren i farten igen

Varje år möts vi av samma retorik från Polisen. I år tog Per Engström den första tonen genom att bland annat säga att droger och narkotika styr på läktaren och att det resulterar i att personer tänder pyroteknik och inte kan bete sig. Per menade också att Polisens insatser under det gångna fotbollsåret har fungerat väl.

Detta är en helt ny bild för oss som varje vecka besöker fotbollsevenemang. Vi har aldrig sett ett samband mellan narkotika och pyroteknik. Vi har heller inte alls sett att Polisens insatser fungerat väl. Polisens insatser har alltså enligt Per fungerat väl under ett år som det har brukats otroliga mängder livsfarligt våld från Polisens håll och då det även öppet kritiserats som mest. Frågan på allas läppar efter många av stormatcherna var: ”När ska den första supportern dö på grund av polisvåldet?”. Att Per ser det som att det fungerat väl ser vi som ett tydligt exempel på hur benägen Polisen är att ta emot och reflektera över den kritik de får och på hur villiga de är att föra en dialog.

Sättet som Per Engström resonerar på är tyvärr vanligt och brukar vara en naturlig del av den debatt som förs kring fotbollen och alla dess ”problem”. Polisen utmålar sig själva som felfria, dialogsökande hjältar. Supportrar utmålas som en homogen grupp med egenskaper som våldsamma, korkade, respektlösa och numera verkar den även vara narkotikastyrd.

Såhär är det inte. Fotbollssupportrar är vanliga människor, precis som att polisen är vanliga människor. Det begås fel av individer som går på fotboll, precis som att det begås fel av poliser. Att supportrar tillskrivs dessa egenskaper är beklagligt och har mycket att göra med hur media och andra makthavare beskriver fotbollen och dess supportrar. Det finns alltid en annan sida av historien men den beskrivs ytterst sällan. Polisen tillsammans med tidningar och annan media skapar en diskurs och en sanning. Den verkliga bilden av fotbollen verkar undgå just de som producerar och upprätthåller den dåliga och osanna bilden av fotbollen.

Per Engströms förslag
Den naturliga lösningen på alla problem enligt Per Engström är att bötfälla klubbar, ta hårdare tag, skapa nya, hårdare regler och att minska publikkapaciteten. Detta baserar Per Engström på vedertagen vetenskap och allmänt känd fakta, som han redogör för i intervjun. Nej vänta lite, så var det inte, Per redogör inte för några av sina påståenden utan de baseras på lögner, hypoteser och påhitt.

Bötfällande av klubbar är en kollektiv bestraffning som enbart skadar fotbollen och föreningssverige i stort. Det straffar inte den supporter som möjligtvis betett sig illa. Ska en festival bötfällas när en våldtäkt begås i samband med festivalen? Ska en krog betala när det skett en misshandel utanför krogen? Logiken är minst sagt inkonsekvent och bötfällandet har så vitt vi vet inte skapat någon positiv förändring någonsin.

Hårdare tag brukar vanligtvis på polisspråk betyda hårdare – och farligare – slag. Flertalet gånger när polisen gått ut med att de aktivt tänker använda hårdare tag, har det resulterat i svåra personskador på supportrar och ett allmänt eskalerat våld. Kom ihåg att detta är personer vars jobb går ut på att säkra vår trygghet, människorna som utsätts har inte alls den maktpositionen. Globen-derbyt som resulterade i cirka 1000 JO-anmälningar är ett exempel på detta, här är några fler: https://www.youtube.com/watch?v=MXRz6j_SKCQ

Att minska publikkapaciteten har inte heller visat sig vara effektivt, snarare kontraproduktivt. Polisen valde att minska publikkapaciteten på grund av pyroteknik, det resulterade i att ännu mer pyroteknik antändes. Se till exempel Sofia Bohlins resonemang.

Rörande debatten kring pyroteknik har den aldrig förts på ett rimligt sätt, vilket Oskar Månsson tydligt visar.

Att pyroteknik och droger har ett samband förstår nog bara Per Engström. Vi som är en del av klackläktaren kan tydligt klargöra att det inte alls finns något samband. Pyroteknik är pyroteknik, droger är droger. Bara för att det vid ett tillslag fanns båda delarna betyder inte att de har med varandra att göra. Ungefär som att musik och våldtäkter inte har med varandra att göra, ändå finner vi dessa i ett sammanhang under festivaler.

Inte första gången…
Detta sker varje år, supportrar utmålas som våldsamma idioter som – med hårdare tag – måste stoppas. Polisen skapar bilden av att ett ökat våld och maktmissbruk från deras håll är befogat och att hårdare regler behövs. Polisen lyckas få igenom nya, hårdare regler och lyckas använda mer våld utan att ifrågasättas. Reglerna gör ingen skillnad, övervåldet eskalerar och året tar slut. Året därpå sker samma sak. Polisen lyckas gång på gång ”bevisa” de principer som bildar grunden för deras maktställning.

Så, Polisen, som vi bör kunna sätta stor tilltro till, använder sig av rena lögner och påhitt för att skapa en bild av supportrar som legitimerar deras övervåld och dessa ”rimliga” åtgärder och regler. Det här handlar inte om ett ruttet äpple på en stor myndighet, det här handlar om mönstret som vi alltid ser, det ständiga förnekandet om att Polisen gjort fel och förnekandet av deras maktmissbruk.

Fotbollens verklighet är en helt annan än den som Polisen ständigt målar upp. Det ökända fotbollsvåldet minskar, det slås publikrekord på publikrekord, fotbollen har aldrig varit säkrare eller mer levande än vad den är nu. Det kanske tydligaste exmplet på hur Polisens och medias verklighet skiljer sig från alla andras är när det blir ett spelavbrott på grund av rökbildning från pyroteknik. Efter några minuter går det att se ansiktena på de som står på andra sidan arenan, det är alltså fullt genomförbart att spela fotboll. Polisen väljer att vänta i 30-40 minuter innan de anser att det går att spela igen. Media, som ser exakt samma sak som vi andra, framställer problemet som supportrarnas fel. Alla på plats ser en annan verklighet, Polisen väljer att vänta för att stärka sin hypotes om att supportar är idioter. Polisen är högst delaktiga i skapandet av problemet.

Fotbollsklubbar i Sverige och fotbollssupportrar har en bra dialog med varandra, SFSU är ett bra exempel på detta. Gång på gång föreslår klubbar och supportrar olika ändringar och lösningar för att förbättra fotbollen. Polisen – som alltid säger sig vilja värna om fotbollen – brukar vanligtvis titta åt ett annat håll och inte bemöda sig med att föra någon dialog alls. Får de inte som de vill är de inte intresserade av att prata. Supportrar och klubbar brukar inte vara sena på att erkänna sina egna brister, Polisen däremot gör det i princip aldrig. Har vi någonsin sett att en internutredning inom Polisen gett något resultat? Se till exempel: http://www.aftonbladet.se/sportbladet/fotboll/sverige/allsvenskan/article21542681.ab

Polisen i samarbete med media skapar en snävare och snävare uppförsbacke där vi som supportar, oavsett framsteg, alltid måste ta ett steg fram och två steg bak. Vi påstår inte att det inte finns problem, men det Polisen gör är att blåsa upp problemen till orimliga proportioner samtidigt som de förnekar alla problem de själva står för och skapar.

Vi vill kunna föra en bra debatt rörande fotboll och supportrar. Detta blir omöjligt då polis och media lever i en annan värld, skild från fotbollssupportrars.

Vi vill inte uppleva polisens hårdare tag, vi vill kunna gå förbi en polis utan att behöva oroa oss för om övervåldet kommer finnas där idag eller inte.

Vi vill att polisen upphör med sitt opinionsbildande, sina lögner, sitt övervåld och sitt ständiga förnekande om att detta förekommer.

/ Sol Invictus